I söndags var jag på spa med två väninnor. Givetvis fick de bli delaktiga att interagera med min lilla låda. Det var riktigt spännande att se hur de tog sig an verket. Deras uppgift var att när de  de kom tittat klart skriva ner något de kom och tänka på. Jag sa att de kunde skriva ner ett ord eller en berättelse, det var upp till dem. Min ena väninna vände och vred på lådan, tog ut allt från lådan, började lägga kanske två pusselbitar, sedan la hon tillbaka allt i lådan igen. Okej tänkte jag, då får det bli så. (Tyvärr kunde de inte titta på usb-minnet, saknade dator) Jag funderade över hur jag skulle gjort mitt verk annorlunda så att hon faktiskt hade valt att lägga pusslet, kanske en chokladbit som belöning? Hennes ord var sköldpadda. Det var det hon kom att tänka på och det släppte inte henne som ens för en sekund. Min andra väninna angrep lådan lite mer drastiskt och kände att hon var tvungen att se vad pusslet föreställde. Jag hade aldrig tänkt på att pusslet kunde vara svårt. Jag hade trots allt valt stora bitar och jag tyckte att man nog kunde urskilja vad det föreställde. Min väninna klarade det tillslut, på lappen skrev hon; ett slags djur med horn som sitter på en balkong i en storstad. Jag ska försöka att samla fler iakttagelser av mitt verk innan redovisningen. Funderar på att presentera deras tankar i en pappersloppa. Även dem gömmer informationen...