VAD, HUR, VARFÖR?

I detta väldigt långa inlägg ska jag försöka beskriva VAD jag har gjort, HUR jag har gjort och VARFÖR jag har gjort det jag gjort. Jag ska även beskriva de val jag gjort under processens gång. 

Jag hade hittat ett hjorthorn och jag ville göra något med det, jag visste inte vad men jag ville absolut ha med det i min gestaltning. Jag ville även arbeta stort gärna i form av tejpskulptering. Jag ville själv vara med som modell i min gestaltning. Varför vet jag inte, jag ville bli ett med hornet på något vis. Tidigare hade jag gjort skisser och målningar med en kvinna med hjorthorn, kanske kunde jag göra henne verklig? I form av något tredimensionellt. I processens gång dök det upp många tankar, men ganska tidigt bestämde jag mig för att jag skulle synliggöra det osynliga.  

Men vad ville jag synliggöra? 

Ena stunden handlade gestaltningen om mig andra stunder stod jag utanför och betraktade vad som hände med gestalten i olika rum och situationer. Ju mer jag betraktade henne ju verkligare blev hon för mig. Vem var hon? Vad hade hon råkat ut för? Vad symboliserade hon? En dag läste jag en artikel om en död val som strandat vid Australiens kust.  I valens mage fann man MÄNGDER av plast! Och här har jag gjort en plast figur som strandat vid Malmös kust...Nästan så att jag fick dåligt samvete, tänk om jag skulle råka tappa min plastfigur och den skulle flyta ut i det öppna havet... Skulle jag gestalta miljöförstöring? Jag hade så många funderingar och tankar och fick slutligen begränsa mig och rikta in mig på ett ämne, samtidigt som jag kände att jag vill låta min gestaltning vara öppen för tolkningar. Jag valde iallafall att ställa mig själv åt sidan en aning, för visst är jag själv med i min gestaltning? Jag var lite osäker på om jag skulle ha med cut-out animationen eftersom jag kände att det blev lite för uppenbart hur jag tänkte.., därför valde jag att i min presentation först  låta betraktaren lägga pusslet, sedan skriva ner en tanke och sedan se på filmen...Efter att redigerat filmen en sista gång så blev nog mitt budskap ganska tydligt. 

När det gäller tillvägagångssättet  så började jag med att göra en tejpskulptur av mig själv.Min sambo fick hjälpa till eftersom jag gärna ville att figuren skulle utgå från mig. Här ställdes jag inför mitt första val i min process. Jag ville gärna göra gestalten själv samtidigt som jag ville att det skulle vara min kropp. Jag undersökte möjligheterna med att använda en skyltdocka, men tillslut fick valet gå till att min sambo hjälpte mig med grundformen.
Vi började med att plasta in nästan hela mig i plastfolie, detta gör man för att tejpen inte ska fastna på kroppen. Därefter tejpade min sambo genomskinlig packtejp, ca 3 lager. Därefter klippte han upp en öppning på baksidan, och jag kunde ta mig ur plasthuden.  Sedan tackade jag min sambo för hjälpen och fortsatte själv att tejpa ihop delarna. Huvudet lyckade jag faktiskt göra själv. Armen var lite svårare. 
När jag satt på ena armen så tyckte jag att det såg spännande ut när det saknades en arm, därför gjorde jag ytterligare ett val att  enbart ha en arm på min gestalt. 
Därefter plastade jag in hornet som jag hittat tidigare. Jag funderade mycket över om jag skulle ha ett eller två horn, tillslut blev det ett horn eftersom det andra hornet fanns ju redan. Spännande att leka med tanken med ett plasthorn och ett äkta..Jag kände även att det fanns en tydligare symbolik och koppling nu med den saknade armen. 
Nu började gestalten bli något, någon... Jag blev nyfiken över hur plasten skulle lysa och se ut om jag placerade lampor i henne. Jag placerade led-lampor i hennes hjärtparti. Sedan placerade jag henne i ett rum (efter tips från Peter), sittandes fick det bli, eftersom hon faktisk inte var tillräckligt stabil för att stå. Jag satte henne i en hörna, placerade det äkta hornet i hennes ena hand, släckte lampan och tände hennes hjärta. Någonting hände, när hon satt där nersjunken, började jag fundera över vem hon egentligen var. Jag tog ett foto på henne. 
Vad vill jag ha sagt, vad vill jag göra egentligen? Många tankar och funderingar snurrade i mitt huvud. Jag fastnade vid tanken på att göra det osynliga synligt. 
Jag behövde fotografera henne mer. Jag ville göra henne mer verklig. Få henne att röra på sig. Kunde jag få henne att andas? Jag stoppade en fön i henne och försökte få hennes luftkorg att resa på sig. Det funkade (!), men det var alldeles för vagt, för att det skulle synas på en film. 
Första bästa dagen tog jag gestalten under armen och klättrade upp på ett tak. Jag tänkte att det kunde vara en bra plats för henne att gömma sig på. Jag hade tänkte göra en stopmotionfilm. Jag placerade henne sittandes på ett lämpligt ställe, tog ett foto, flyttade lite, tog ett foto osv. Problemet var dock att det blåste lite för mycket så att hon rörde sig lite som hon själv ville. Okej tänkte jag, då filmar jag henne när hon rör på sig själv. Inte så lätt, det var juinte så att hon rörde sig när jag ville... 
Då kom jag på att jag kunde utnyttja blåsten och filma henne vid havet. Så fick det bli. Jag körde ner henne till havet och filmade henne på olika sätt när blåsten grep tag i henne. Jag körde hem, tittade på mitt material och tänkte undrar om det redan nu går att göra en liten film. Jag arbetade med alla klipp och fotografier i Windows live moviemaker. Även fast stopmotion bilderna var få så la jag även dem i redigeringen. Jag ändrade visningstiden till 0,125 på dessa bilder så att gestalten skulle börja röra sig, sedan la jag in dem en gång till fast baklänges så att filmen skulle bli lite längre. 
Jag redigerade alla film klipp och la på olika övergångar för att få rätta effekten. Jag ville få filmen lite ryckig och snabba korta klipp som skiftade sinsemellan. Jag ändrade även färg på filmen, det blev en bättre helhet då. Därefter hämtade jag ljud från multimediabyrån och la till det till filmen. Rock, lite hårt tyckte jag kunde vara passande. 
Filmen fick vila lite, sedan kom jag på idén att göra cut-out animation.  Filmen var lite diffus kände jag och behövdes bli tydligare. Jag ritade upp mina motiv på vitt papper och klippte ut dem. Jag hittade lämplig bakgrund och lite torkade löv sedan började jag fotografera. Jag redigerade filmen i moviemaker med samma princip som ovan och la filmen före den andra filmen. Musiken denna gång ville jag skulle vara ren och enkel, skogsmiljö; fågelkvitter. När rådjuret sköts la jag till ljudet av ett gevär skott. Jag ändrade även musiken i slutet av hela filmen till lite mer sorglig fast vacker musik. Jag tyckte att det passade bättre när hon satt och skådade över hustaken med sitt horn. 
Samtidigt hade jag fortsatt att fundera över begreppet synliggöra det osynliga och kom då på att jag skulle göra ett pussel med henne på. Ett foto från fotosession på taket. Hon syns när du bygger pusslet. Jag började även komma på idéen med att presentera hela gestaltningen i en låda. En låda klädd i stadsmiljö. Jag gick ut och fotograferade  i min närmiljö. Fimpar, rör, galler osv... Sedan redigerade jag bilderna i ett program som jag nyss upptäckt som kallas Be funky. Jag redigerade även bilden jag skulle använda till pusslet. Bilderna till lådan skrev jag ut och klistrade på lådan, utvändigt och invändigt. Jag valde att placera en bild på gestalten också, som en liten ledtråd. I skolan hittade jag hönsnät, det tyckte jag kunde passa i min låda för att få fram stadskänslan och instängdhet. 
Nu var gestaltningen klar. 
En liten låda med ett innehåll som kan bli synligt om du väljer att titta på det. Vad du ser och tolkar är i betraktarens ögon.

 

I söndags var jag på spa med två väninnor. Givetvis fick de bli delaktiga att interagera med min lilla låda. Det var riktigt spännande att se hur de tog sig an verket. Deras uppgift var att när de  de kom tittat klart skriva ner något de kom och tänka på. Jag sa att de kunde skriva ner ett ord eller en berättelse, det var upp till dem. Min ena väninna vände och vred på lådan, tog ut allt från lådan, började lägga kanske två pusselbitar, sedan la hon tillbaka allt i lådan igen. Okej tänkte jag, då får det bli så. (Tyvärr kunde de inte titta på usb-minnet, saknade dator) Jag funderade över hur jag skulle gjort mitt verk annorlunda så att hon faktiskt hade valt att lägga pusslet, kanske en chokladbit som belöning? Hennes ord var sköldpadda. Det var det hon kom att tänka på och det släppte inte henne som ens för en sekund. Min andra väninna angrep lådan lite mer drastiskt och kände att hon var tvungen att se vad pusslet föreställde. Jag hade aldrig tänkt på att pusslet kunde vara svårt. Jag hade trots allt valt stora bitar och jag tyckte att man nog kunde urskilja vad det föreställde. Min väninna klarade det tillslut, på lappen skrev hon; ett slags djur med horn som sitter på en balkong i en storstad. Jag ska försöka att samla fler iakttagelser av mitt verk innan redovisningen. Funderar på att presentera deras tankar i en pappersloppa. Även dem gömmer informationen...

Att göra ett pussel var inte så lätt som jag hade tänkt mig. Den första svårigheten var att välja rätt fotografi. Jag valde slutligen ett foto som symboliserade att kvinnogestalten såg ut att gömma sig. Nästa problematik stötte jag på när jag upptäckte att jag valt en för tjock kartong som var omöjlig att skära. Lösningen på det var att börja om från början igen och välja tunnare kartong! Hönsnätet hittade jag på skolan. Det ska finnas inuti min låda. Det ska hjälpa mig att få ett "smutsigt" och rått intryck. Utanpå lådan ska jag klistra på olika redigerade foton på stadsmiljö och skräp som jag fotat i min närmiljö.

Här kommer en annan version av min film. Bättre eller sämre? Kanske försvinner spänningen från den första filmen? Ändrade även musiken i sista klippet till en lugnare musik. Tyckte den musiken passade bättre när hon satt och skådade ut över staden från takens höjder...

Filmtajm

Eftersom tiden är knapp bestämde jag mig för att klippa ihop min film utifrån de bilder och filmer som jag fångade efter söndagens äventyr. Filmen är dock fortfarande under bearbetning. Jag vill  gärna ha min lilla låda klar minst en vecka innan det är dags att redovisa. Tanken är fortfarande att betraktaren ska interagera med mitt verk genom att skriva ner små tankar eller annat som dyker upp i deras huvud och lägga dem i ett fack i lådan. Med min låda och dess innehåll vill jag återkoppla till den handledning jag fått, att försöka visa hur min gestalt lämnar kroppen, hur kroppen möter andra samtidigt som den gömmer sig. Det är lite därför jag väljer att placera henne i en låda samt skådandes högt uppe på ett tak.

I söndags var jag och min gestalt ute på strapatser i snålblåsten! Hon blev utsatt för både det ena och andra.. Än så länge har hon bara blivit fotograferad och filmad. Jag gjorde ett tappert försök till stopmotion, men vinden fångade henne och gjorde uppdraget omöjligt. Utomhus kändes min gestalt främmande. Hon var inte en naturlig del av sin omgivning, hon passade inte in. Vid ett fototillfälle la jag henne vid strandkanten medan havets vågor sköljde över henne. Jag fick trampa ner hennes ena fot så att hon inte skulle flyta iväg. Om hon hade flutit iväg, så hade jag aldrig förlåtit mig själv. Vad hade min gestalt kunnat orsaka där ute på havet? Mitt val av material är ganska förrädiskt. Jag tänker på alla de havs- och landdjur som dör efter att ha fastnat eller ätit plast.. Denna gestalt ska absolut återvinnas efter jag förbrukat henne...

Testing, testing...

Igår försökte jag fästa mitt horn på min gestalts huvud. Mina föraningar blev sanning. Hornet var för tungt. Okej, kanske ska hon bära på sitt horn istället? Jag lekte med tanken att låta henne bära en utav mina peruker? Jag försökte även fästa hornet utanpå peruken, men viss problematik uppstod. Kvarstår en del tankeverksamhet. Dock har jag börjat klura på olika lösningar på hur jag ska få henne att samverka med publiken. Synlig och osynlig. Funderar på att bygga en liten låda. I lådan finns ett pussel och ett USB-minne. Pusslet ska föreställa ett foto på min kvinnogestalt. På USB-minnet ska det finnas en kortfilm, eller fler med henne i huvudrollen. Om jag hinner gjuta henne i betong (gör jag säkert inte) så ska det även ligga en bit betong av henne i lådan. Tanken är sedan att publiken ska skriva ned en kort reflektion över tankar som kom över dem utifrån vad de nyss erfarit. Eller varför inte skriva en liten saga? Nåväl, måste knyta ihop alla lösa ändar nu. Måste sätta punkt någonstans.

Ett "fake"-horn har skapats. En horn som ska fylla ut saknaden av det förlorade hornet. Tankarna går till människans kamp mot bröstcancer. Saknaden av två bröst fylls ut av ett "fake"-bröst för att kompensera en bit av sig själv, för att få känna sig normal? 2007 drabbades jag av Hodkinslymfom - cancer i lymfsystemet. En tuff motståndare som krävde tuff behandling. (Nu är jag helt friskförklarad!:-D) Cellgifterna gjorde så att allt mitt hår ramlade av. Hur mycket av dig sitter i håret? Jag provade ut två peruker som skulle efterlikna mitt forna jag, min forna gestalt, men jag tror jag använde dem max två gånger. Det var inte jag. Jag kände mig oäkta. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med mina tankar, men när jag ser detta tunga, ståtliga horn  så tänker jag på dess bärare. Styrkan och symboliken är slående! Det är bara hanarna som får bära dessa magnifika horn. Jag har valt att kalla min figur en kvinnogestalt.

 Det är väl märkligt, sedan jag satte igång min tankeverksamhet kring hjorthorn så ser jag dem överallt i olika sammanhang! Det går att likna vid när man är gravid, plötsligt är ALLA gravida vart man än vänder blicken...

Så...som på beställning...Under lovet besökte jag Wanås, ett fantastiskt ställe som presenterar samtidskonst. Om ni inte varit där tidigare, så måste ni åka dit! Denna bild kommer från deras permanenta utställning. Verket är gjort av Marina Abramovic och den heter "The Hunt Chair for Animal Spirits".Verket ingår i en serie som hon kallar "Transitory Objects for Non-Human Use" och har till syfte att göra det osynliga synligt för publiken. Tydligen hade hon fått hornen av de jägare som jagade på Wanås egendom och byggt denna 12 meter höga skulptur av järn och äkta horn. Skulpturen väckte många tankar hos mig.

Om vi backar några steg tillbaka till den dagen när jag hittade mitt (?) hjorthorn så var det ju faktiskt inte så att det bara låg där helt synligt och väntade på att bli upplockat. Utan det låg lite undangömt, förklädd i lava och mossa, tillsammans med några andra horn. Först tänkte jag att det kanske tillhörde någon, men det verkade inte som det, hornen var så pass angripna av naturen. Var det ett konstverk? Eller var det en jägare som sparat alla sina triumfer i liten hög och sedan glömt bort dem? 

Ju längre in jag kommer i min egen gestaltningsprocess så känns det viktigt att veta hur hornet hamnade just där. Kommer hornet från ett skjutet djur eller hjorthornssamlare? Har jag stulit hornet? Bör jag lägga tillbaka det? Vidare tänker jag på Marina Abramovics verk och serie om att göra det osynliga synligt. Om jag skapar en gestalt med ett hjorthorn så kanske djurets själ blir synligt? Tänk om jag kunde hitta platsen igen och vid mörkrets ankomst låta min gestalt smyga fram och hämta det andra saknade hornet...

Min gestalt börjar ta form. Benens form är jag riktigt nöjd med, men resten av kroppen behöver rekonstrueras. Just nu har jag fastnat för plastens genomskinlighet. Mina fortsatta planer är att fylla min figur med någon form av belysning och sedan filma henne en stormig höstkväll. Platsen har jag inte valt ännu. Skogsmiljö? Stadsmiljö? Vad vill jag uttrycka med min gestaltning? 

Dagens dilemma

Dagens dilemma; jag vill själv vara modellen till mitt projekt, samtidigt som jag själv vill utföra själva skapandet. Alltså måste jag tejpa in mig själv..,en ganska omöjlig process. Funderade på att använda en skyltdocka istället, men det var tydligen inte så lätt och billigt att få tag i. Slutresultatet får väl bli att jag får använda mig av en assistent, precis som de gamla mästarna!:-)

Idé

Min kvinnogestalt ska bli tredimensionell.
Hon kommer att utformas till en början utifrån inspiration av konstnären Marc Jenkins tejpskulpturer. Jag har låtit eleverna skapa skulpturer utifrån honom tidigare och nu är det äntligen min tur!
Kommer hon att gjutas? Var ska hon placeras? Ska hon få huvudrollen i kort stopmotionfilm?
Vem vill vara min modell?

Min kvinnogestalt

Marc Jenkins

Projektskiss

Då var man igång!
Jag är lite inne i ett annat skapande just nu kring en kvinnlig människogestalt med hjorthorn. Jag har målat henne ett par gånger i akryl samt med pastellkritor.
Från början kom inspirationen från en väns möhippa då vi alla fick prova på poledance! Hemskt roligt och mycket benstyrka!
Hur som helst så var det väldigt vackert, så när jag kom hem var jag tvungen att teckna ner mina bilder som etsat sig fast på näthinnan. Teckningarna blev målningar och en kväll efter att ha läst en faktabok om hjortar för min äldsta dotter så fick plötsligt några av mina målade kvinnor hjorthorn.
Helgen därpå åkte jag till Österlen med några väninnor och tro det eller ej, då hittade jag ett hjorthorn i naturen!
Detta hjorthorn vill jag arbeta mer med och jag vill arbeta stort!