Jag visste först inte vad jag skulle hitta på med kornen, skulle jag göra hemliga meddelanden, pilar som ledde till en popcornskål eller bara slänga ut dem våg för vind?
Direkt när jag kom utanför porten började jag försöka lägga en pil. Kändes lite underligt, ser folk mig? Vad tror dem att jag gör? Nä usch, här vill jag inte lägga fler spår, för mycket folk. Jag begav mig till havet istället. Tanken växte att detta skulle ske lite i smyg, mina spår skulle inte upptäckas under tiden när jag lade ut dem...
Jag provade att placera mina majskorn på diverse ställen, tankarna for genom huvudet; kommer någon överhuvudtaget upptäcka detta? Kommer det växa majs här om ett år?
Nä, det måste bli tydligare spår! Jag beslöt mig för att göra stora hjärtan av majskornen, strategiskt placerade. Jag VILL att folk ska se dem, kanske bli lite glada, lite fundersamma och kanske dela med sig av sin upplevelse till fler. Kanske fotografera? Sprida över sociala medier? Tänk om majskorna växer upp till ett hjärtformad majsgräs-formation?
Sagt och gjort. Jag placerade ett hjärta i löpspåret. Ett på hundfältet. Ett i en handelsgård. På en svamp gjordes en glad gubbe:).
En vecka senare var jag nyfiken på vad som hade hänt med mina spår. Fanns de kvar? Det var svårt att hitta, den enda som jag fann ett tydligt spår av var svampen! Någon eller något hade ätit på svampen! Det var oväntat! Kvar fanns bara ett litet majskorn vid fotens kant:)
Det pedagogiska perspektivet har jag redan redogjort för tidigare när jag gjorde detta uppdrag med mina elever.
Se en del av foton nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar