Det är väl märkligt, sedan jag satte igång min tankeverksamhet kring hjorthorn så ser jag dem överallt i olika sammanhang! Det går att likna vid när man är gravid, plötsligt är ALLA gravida vart man än vänder blicken...

Så...som på beställning...Under lovet besökte jag Wanås, ett fantastiskt ställe som presenterar samtidskonst. Om ni inte varit där tidigare, så måste ni åka dit! Denna bild kommer från deras permanenta utställning. Verket är gjort av Marina Abramovic och den heter "The Hunt Chair for Animal Spirits".Verket ingår i en serie som hon kallar "Transitory Objects for Non-Human Use" och har till syfte att göra det osynliga synligt för publiken. Tydligen hade hon fått hornen av de jägare som jagade på Wanås egendom och byggt denna 12 meter höga skulptur av järn och äkta horn. Skulpturen väckte många tankar hos mig.

Om vi backar några steg tillbaka till den dagen när jag hittade mitt (?) hjorthorn så var det ju faktiskt inte så att det bara låg där helt synligt och väntade på att bli upplockat. Utan det låg lite undangömt, förklädd i lava och mossa, tillsammans med några andra horn. Först tänkte jag att det kanske tillhörde någon, men det verkade inte som det, hornen var så pass angripna av naturen. Var det ett konstverk? Eller var det en jägare som sparat alla sina triumfer i liten hög och sedan glömt bort dem? 

Ju längre in jag kommer i min egen gestaltningsprocess så känns det viktigt att veta hur hornet hamnade just där. Kommer hornet från ett skjutet djur eller hjorthornssamlare? Har jag stulit hornet? Bör jag lägga tillbaka det? Vidare tänker jag på Marina Abramovics verk och serie om att göra det osynliga synligt. Om jag skapar en gestalt med ett hjorthorn så kanske djurets själ blir synligt? Tänk om jag kunde hitta platsen igen och vid mörkrets ankomst låta min gestalt smyga fram och hämta det andra saknade hornet...